Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik fäste sig dock i början icke så mycket
vid det, hans uppmärksamhet var spändt riktad
på Agnes. Hon hade nu återvunnit sin
säkerhet, mötte hans blick, talade gladt och otvunget,
men hänvände sig dock oftare till Bode än till
Henrik. Det föreföll honom nästan som om hon
undvek att tala till honom direkte, som om hon
använde de andra som mellanhänder. Hon
berättade ett och annat från den gångna tiden,
medan han varit borta, allt emellanåt inflickande
ett: eller hur, morfar — minns du. Elsa? Ett
par gånger brast hon i skratt, ett friskt
frambrytande skratt, som dock hastigt hejdades.
Henrik betraktade henne och frågade sig gång
på gång, hvad det var för en förändring som
föregått med henne. Den var omöjlig att
bestämma, men den fanns där dock; i synnerhet
då hon hade setat tyst en stund, hade han en
starkare känsla af den än annars.
En gång, då Bode lämnat dem för att gå
in och taga på sig en rock, — han tyckte det
blifvit kyligt efter solnedgången, — försvann också
Elsa helt plötsligt, och de lämnades ensamma
med hvarandra. I detsamma hon märkte det, kom
det en oro öfver henne, som hon bemödade
sig att dölja genom att tala ifrigt, alldeles som
då han kom. Det var som om hon väntat att
han skulle säga henne någonting och icke ville
gifva honom tillfälle därtill.
Henrik Wilde blef så småningom allt mera
kall och afmätt, allt hvad han tänkt säga henne
Ett eldprof. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
