Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne och Elsa som voro fullt naturligt glada;
den förre underhöll en liflig konversation med
fru Wilde, utan att synas märka^den kyla, som
låg dold under hennes artighet; Elsa var stolt
öfver att sitta med de stora vid bordet och road
af att försöka skicka sig alldeles som de. Agnes
hade en stark lust att hängifva sig åt en
obekymrad glädje, men kunde det icke, därför att
hon kände sig bespejad; Kristian Bode spelade
en roll såsom han numera alltid gjorde i sällskap.
Hvad Henrik beträffade hade han plötsligt blifvit
lugn och behärskad, som när en människa, hvilken
jagats af obestämd ångest, återfår sin
kallblodig-het då en verklig, påtaglig fara ställer sig i
hennes väg. Hans uppmärksamhet var
misstänksamt spänd för att upptäcka en fiende, hvars
närhet han kände, fast den ännu icke blottat sig.
Alla visade sig dock så pass obekymrade som
civiliserade människor i allmänhet göra vid ett
middagsbord.
Då de brutit upp från bordet, gingo de
omedelbart ut i trädgården för att dricka kaffe. Det
gemensamma samtalet fortsattes ännu en stund,
men dog så småningom bort. Efter en stund
steg Arne upp och gick och satte sig bredvid
Agnes, som tagit plats något afsides från de
andra. Hon satt halft vänd från Henrik, så att
han icke såg hennes ansikte, men Arnes
däremot såg han rätt framför sig, och han
betraktade det med samma ofrivilliga, misstänksamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
