Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i sitt sinne redan öfvergifvit, eller också är
det inte någon särskild dygd. Ty att hålla fast
vid någonting som man tror på, det kan jag inte
finna vara någonting särskildt berömvärdt, det
är bara en naturlig följd af att man tror på det.
Kort sagdt, jag påstår det, att antingen finns
den känsla, som är det värdefulla i troheten,
och då är denna känsla hufvudsaken och troheten
ett fullkomligt meningslöst bibegrepp, eller också
finns den icke, och då är troheten död och kraftlös.»
Han kände med en själfplågares bittra vällust,
att den sats, han dref, vände sin udd emot honom
själf.
»Har jag inte rätt, fröken Linder?» afslöt
han och vände sig plötsligt mot Agnes.
Hon ryckte till, kände de andras blickar
riktade på sig och blef förvirrad.
Arne, som stod bredvid henne, tog ofrivilligt
ett steg framåt som för att skydda henne och
sade med sin lugna, klara röst:
»Jag tror. att det ändå kan finnas en känsla,
som gör skäl för namnet trohet, något som gör
att förändringarna inte blifva nyckfulla omslag
utan en utveckling, något som ger fasthet och
sammanhang äfven åt ombytet och lär en att
bibehålla aktning för det som man en gång trott
på, äfven om man icke längre gör det. Skulle
det inte kunna kallas för trohet?»
Han såg vädjande på Henrik. Denne mötte
hans blick, utan att erfara någon känsla af
fientlighet, endast en motvilja för att inlåta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
