Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljusare, klarare. Han satte sig åter i en lycklig
trötthet, ljusa punkter skimrade för hans ögon,
ett obestämdt drömmeri bemäktigade sig hans
sinne.
Han såg sin mor framför sig. Hon satt
alldeles orörlig, med händerna i knät och ögonen
riktade på honom med ett ängsligt, bedjande
uttryck, liksom hade hon en börda på sitt sinne,
som hon längtade att lyfta af sig, en hemlighet,
som hon önskade anförtro honom.
»Hvad är det, hvad vill du?* tänkte han
och lutade sig fram mot henne. »Tala dål»
Då tyckte han att hennes ansikte var
för-ändradt, mycket yngre, utan skrynklor, utan de
grå håren vid tinningarna, läpparna voro röda
och fylliga och öppnade sig till ett leende, ögonen
hade en starkare glans. Det var ett ansikte, som
han mindes från sin tidigaste barndom, som var
förenadt med hans första, dunkla hågkomster af
lifvet, det första som han älskat, det första som
han funnit vackert.
»Hvad vill du?» upprepade han i tankarna,
»tala då!»
Det kom ett eftertänksamt, begrundande
uttryck i hennes blick, som om hon sökte
kvar-hålla ett flyende minne, — så lyste hennes ansikte
upp, och han förstod att hon ämnade tala. Han
lutade sig tillbaka och slöt ögonen; och han
hörde hennes röst, svag, förtonande, densamma
som han så väl kände, men liksom förandligad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
