Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han kom ut efter badet, kändes hans
kropp lättare, hans hufvud klarare. Han såg på
klockan, hon var nära åtta; medan han klädde
sig, hade han långa stunder suttit försjunken i
tankar. Svaga kårar drogo öfver sjöns yta och
krusade den, träden rörde sina löf, och deras
skuggor på marken dallrade. Gardiner voro
uppdragna, fönster öppnade, promenerande syntes
ute på strandvägen, dagen hade begynt sin
sedvanliga gång.
Allt detta syntes honom ända intill leda
intetsägande, tomt och tröstlöst. Han såg på de
ansikten han mötte — de hade intet att berätta
honom; landskapets skönhet beredde honom ingen
glädje. Han såg åter de kommande dagarnas
ändlösa perspektiv framför sig, bleka afbilaer af
denna bleka dag. liksom då en spegel speglar
en annan, och allt starkare blef inom honom
krafvet efter något annat.
Försjunken i detta slöa grubbel, som var
likt ett irrande i en mörk skog, ett ständigt
trampande i egna spår, gick han rätt framför sig
utan att längre gifva dfct på något omkring sig.
Han märkte blott att han icke längre mötte
någon. Men då han en gång såg upp, såg han
att han var på vägen till Sätraskog och vände
hastigt. Men hans steg förde honom långsamt,
nästan motvilligt tillbaka, och efter att hafva
gått en bit, stannade han åter och såg sig om.
Då ryckte han till, — var det icke Arne, som kom
där borta? Jo, det var Arne. Han kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
