Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntande skulle betyda, men beredd att möta
hvad det än vore. Det samtal, han för några
dagar sedan haft med Agnes, hade styrkt honom
i hans uppfattning af Henrik Wildes ställning till
henne; hennes tystnad, hennes vägran att ingå
på en förklaring hade väl uppväckt en känsla
af saknad, men icke någon missto hos honom;
det plågade honom endast att veta, att något
försiggick mellan dessa båda, som han stod utom,
och ännu mer plågade det honom, att det
försiggick så tyst, så hemlighetsfullt; han tyckte
att han skulle föredragit ett häftigt utbrott, en
öppet visad fiendskap från Henrik Wildes sida;
dennes tysta tillbakaträdande förtog något af den
glada stoltheten i hans egen seger, som han skulle
velat vinna i en öppen kamp, öga mot öga.
Då han därför såg Henrik Wilde stanna och
invänta honom, flammade hans stridslystnad upp i
glädjen öfver att ändtligen hafva bragt fienden
att hålla stånd.
De hälsade på hvarandra utan att taga
hvarandra i hand och fortsatte därefter tillsamman.
»Det är en vacker morgon,» sade Arne.
»Ja,» svarade Henrik. »Ni har varit ute och
gått?»
Arne tyckte att den blick, som åtföljde dessa
ord, gömde på en misstanke, och han svarade
med en utmaning i sin ton:
»Ja.»
Det låg som en uppmaning däri: »fråga ni
blott rent ut, hvad ni vill veta, jag skall nog
svara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
