Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att framtvinga ett bestämdt, afgörande
uttalande.
Han stannade tvärt och sade, vänd mot Henrik:
»Förlåt mig att jag talar rent ut, men det
har på senare tiden förefallit mig, som om ni
hade något emot mig. Vill ni inte säga mig
hvad det är?»
Henrik hade också stannat och betraktade
Arnes öppna, klara ansikte utan öfverraskning,
men med en forskande, betänksam blick. Så
skakade han med ett leende på hufvudet och
svarade:
»Ni misstar er, jag har ingenting emot er,
snarare tvärt om. Och jag vill gärna skiljas från er
utan någon fiendskap.»
Arnes blick blef först förvånad, undrande
så rodnade han öfver hela ansiktet som en ung
flicka, tog ett steg framåt, som om han ämnade
säga något, men hejdade sig vid en blick på
Henriks ansikte, gjorde en lätt bugning och gick.
Henrik såg efter honom, och liksom flere
gånger förut frågade han sig, hvari den makt
bestod, hvarigenom denne man så lätt vann
människor och afväpnade hvarje fiendskap, som gaf
allt hvad han gjorde denna friska prägel af
naturlighet och hans uppträdande denna lugna
trygghet, som om han alltid stod på egen botten.
Svaret gaf sig som en plötslig ljusglimt,
ställande Arnes hela karakter och väsende i en
klar belysning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
