Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verksamheten obetydlig. Det enda man kan
göra är att försöka uppehålla krafterna med
konstlade medel, men det tjänar inte mycket till, — min
öfvertygelse är att han icke öfverlefver
morgondagen. »
»Tänker du lämna honom?» frågade Henrik.
»Ja, för tillfället kan jag ingenting uträtta,
och det är bäst att jag själf far till apoteket.
Jag kommer tillbaka så snart som möjligt. Vill
du gå upp till honom, medan jag är borta, vore
det bra, så att inte Agnes är ensam, om det
skulle inträffa något. Men trötta honom inte
med att tala och undvik i synnerhet allt som
på något sätt kan oroa honom. Jag har gifvit
Agnes mina förhållningsorder. Adjö så länge!»
Då Henrik blifvit ensam, gick han fram till
fönstret och lutade sin panna mot den kalla rutan.
Han försökte kufva den våldsamma rörelsen inom
sig, men lyckades endast vinna så pass mycket
makt öfver den, att han trodde sig kunna
bibehålla ett yttre lugn.
»Jag skall då återse henne!» tänkte han.
»Hvad gagnar det till, vore det icke bättre att
jag gick härifrån, gick bort för alltid? — Men var
det då icke för att återse henne som jag kom
hit, var det icke något beslut jag fattade?»
Han såg Elsa komma tillbaka öfver gården,
lämnade hastigt fönstret och gick sakta uppför
trappan. Han stannade framför dörren till Bodes
sängkammare; hans hand darrade, då han lade
den på låset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
