Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, det, som du tänker dig, det är inte för oss
kvinnor; — vår uppgift är att verka i det lilla,
det undangömda. — Ja, — ja, — du tror det
inte, — du känner inte lifvet ännu. Men det är
nu en gång så, — och det hjelper inte att streta
emot. Det kan väl kännas hårdt och bittert
mången gång, — jag har också känt det! Ja,
— du ser på mig, du, — jag ser inte så ut, det
vet jag, — men den tanken tror jag, att hvarje
kvinna har haft någon gång i sitt lif. Då fins
det bara ett botemedel, och det är arbete,
outtröttligt arbete i detta lilla, som icke heller får
föraktas. Det gör, att man glömmer de der
oförnöjda tankarne och lär sig att böja sitt sinne.
»Men här sitter jag och pratar, jag vet inte
livad, och glömmer alldeles bort gröten! Ja, du
rycker på axlarne du, men ser du, gröten far
heller inte försummas. Allt nog, gör som du
vill, mitt kära barn; min välsignelse har du och
gubbens min också. Men glöm inte, att
behöf-ver du någon gång en lugn vrå, så har du den
här hos oss.»
Gumman omfamnade och kysste Signe, —
och gick så ut i köket. Men bäst som hon stod
och rörde i grytan, suckade hon, släppte slefven,
skakade vemodigt på hufvudet och sade:
»De barnen, — de barnen!»
Derpå började hon åter med förnyad ifver
att röra.
Gröten kom in och förtärdes under tystnad.
Då de stigit upp från bordet, gick pastorn in i
sitt rum och tog sin stora bibel från hyllan.
Han läste högt ett kapitel för pastorskan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
