Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8.
Sommaren hade gått utan att medföra någon
förändring i Signes lif. Hon hade ofta gått och
sörjt öfver sin overksamhet, uppgjort planer för
att företaga sig något, men då det kommit till
det afgörande steget, hade hon tvekat, tagit sig
uppskof, och så hade det aldrig blifvit någonting
af. Intet motsvarade den föreställning, hon i sina
drömmar gjort sig om sitt lif. Allt krympte ihop,
blef smått och hvardagligt, — och hon gick ännu
väntande på att någonting skulle inträffa, som
skulle öppna en väg för henne.
En kväll på hösten gingo Volmer och Signe
hem från teatern. De hade länge gått tysta
bredvid hvarandra, hvar och en upptagen af sina
tankar. — Denna kväll hade en mängd minnen från
barndomen trängt sig på Signe, tagit henne helt
och hållet i besittning. Och under inverkan af
dessa minnen, som förbundit sig med det, hon
under kvällen sett, hade en tanke vaknat hos henne,
gått och kommit åter, och slutat med att blifva
förtrogen för henne.
»Hur kom det sig, att min mor gick in vid
teatern?» frågade hon slutligen, afbrytande den
långa tystnaden.
Volmer hade haft sina tankar på helt annat
håll och behöfde någon tid för att samla sig.
»Hvarför hon gick in vid teatern? Åh, —
det var åtskilliga omständigheter,’ som samver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
