Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om lian på samma gång kastat sina tankar ifrån
s’gi t°g ljuset och gick in i sängkammaren.
Signe hade alls ingen lust att gå och lägga
sig. Hon var så jublande, sprittande glad.
Lif-vet låg framför henne som en solbelyst väg,
öppnande sig för hennes blickar, försvinnande i en
ljus, strålande oändlighet. Det fans intet, som
skymde och stängde, allt var öppet, leende och
lockande, badande i solsken. Åh, — det var
dock bra skönt att lefva, vara ung, hafva hela
framtiden för sig!
Några takter af en valsmelodi klingade för
hennes öron, svälde ut, ryckte henne med sig i
sin jublande rytm. Hon kunde icke vara stilla,
och ryckande till sig en kudde från sängen,
började hon svänga omkring med den, allt vildare
och vildare, tills hon utmattad och yr sjönk ner
på en stol. Der satt hon med slutna ögon och
ett leende uttryck i sitt ansigte, som om hon
drömde en ljuf dröm.
Ett par dagar derefter for Volmer bort på en
längre affarsresa. Då han varit borta närmare en
månad, mottog han en dag följande breffrån Signe:
»Snälla morbror!
»Du blir säkerligen mycket förvånad öfver
innehållet i detta bref; — kanske du också blir
ledsen på mig, — det vet jag inte, men jag
hoppas, att du skall förstå mig. Om du kanske
mins, afrådde du mig en gång, — kanske på
skämt, från att gå in vid teatern. Nu har jag
dock beslutat att göra det. Ser du, — jag står
inte ut längre med att gå så här overksam, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
