Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll hans blick på aftonmåltiden, som var
uppdukad. Åsynen af detta dukade bord
verkade på honom, som om han plötsligt fått ett
ämbar kallt vatten öfver sig. Det var, som om
han plötsligt fått en varnande uppenbarelse från
lifvets hämnande hvardaglighet, och han
stannade ovilkorligen ännu en gång. Men en
rörelse af Signe inne i förmaket kom honom att
gå vidare.
Hon satt hopsjunken i soffan. Åsynen af
hennes bleka, tröstlösa ansigte uppväckte hans
medlidande. Hon satt der framför honom så
som ett hjelplöst barn, och han sökte efter ord
för att trösta henne. Men han fann intet att
säga, —- och han stannade tyst framför henne.
Hon satt orörlig, med nedlutadt ansigte, liksom
väntande; så såg hon skyggt upp på honom,
mötte hans blick, och då var det slut med hennes
styrka, gråten, som hon hela kvällen pressat
tillbaka, blef henne öfvermäktig, och hon kastade
sig ner på soffan, döljande ansigtet i sina
händer och bristande ut i en konvulsivisk gråt.
Hon låg så länge, ohejdadt hängifvande sig
åt sin smärta, gråtande öfver sina tillintetgjorda
förhoppningar, sitt förfelade lif. Så småningom
erfor hon en känsla af något lugnande, döfvande,
något som uttänjde hennes krampaktigt
spända nerver, och denna känsla öfvergick till
en af domnande välbehag. Det var Volmer,
som mildt och smeksamt strök med handen
öfver hennes hår.
Hon hörde, att han talade till henne, men
hon uppfattade icke orden, endast förnimmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
