Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hon bjudit ut sig sjelf. — Nu hörde hon
steg derinnanför. Nu, — nu skulle det ske!
Dörren öppnades, och hon vek tillbaka,
förskräckt och bländad af ljuset, som träffade
hennes ögon.
Volmer stod på tröskeln. Det dröjde en
stund, innan hans vid mörkret ovana ögon kunde
urskilja henne. Då tog äfven han ett steg till
baka och utropade:
»Signe!»
Hon kände, hur hon ömsom rodnade och
bleknade, under det hon med knapt hörbar
röst sade:
»Jag kommer för att säga farväl.»
Hon vågade icke lyfta sina ögon till honom.
»Du skall fara, — men hvart?»
Hon svarade, fortfarande med knapt
hörbar röst:
»Hem, — hem till Korsby.»
Det var tyst en stund. Nu, — nu skulle det
komma! — Hon tyckte, att han tog ett steg emot
henne, och lyfte matt afvärjande händerna.
Så hörde hon hans röst:
»Och jag far då intet mera göra för dig?»
Hon uppfattade först icke hans ord, hon
upprepade dem ett par gånger tonlöst för sig
sjelf, så förstod hon dem med ens och var
nära att skrika till af harm och smärta.
Det var sålunda allt, som han hade att säga
henne; hon hade gått och väntat på, bäfvat för,
trånat efter med alla sina sinnen, att han–––––-—,
och så hade han blott frågat, om han icke fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
