Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fortfor att egna henne samma tysta,
efterhängsna dyrkan som förut. Hon kände, hur
hans blickar alltid hängde vid henne, talande ett
undergifvet, bedjande språk, som icke kunde
annat än i längden smickra och röra henne. Och
dessutom var han henne en liten ersättning för
allt det, som hon saknade; det var en mängd
min ten fastade vid honom. Han ingaf henne
intresse genom den dyrkan, som hon ingaf
honom, och slutligen var han den ende unge man,
som hon hade tillfälle att vara tillsammans med.
Han å sin sida blef så småningom mindre
skygg och tystlåten i hennes närvaro. Den
ställning, hvari han nu träffade henne, ingaf honom
mera sjelfiförtroende, än då hon varit en firad
och bortskämd aktris. Han närmade sig henne
genom att tala om hennes teatertid, och detta
ämne åvägabragte en viss förtrolighet dem cntcl
lan. De gjorde långa promenader tillsammans,
under hvilka de upplifvade minnen från den tid,
då han satt i salongen livar afton, hon
uppträdde; de påminte hvarandra om en mängd små
detaljer från den kvällen och den kvällen. Och
i allt detta inlade han en underförstådd
bekännelse om sin kärlek, som Signe dock aldrig
ville uppfatta.
En gång anförtrodde han henne, att han
aldrig blifvit gripen af någonting så mycket som
af hennes spel den sista gången, hon uppträdde.
Och han utgöt sig i fördömande af publikens
orättvisa, dess fadda och förskämda smak.
Dessa ord lade sig som balsam om Signes hjerta;
hon trodde visserligen icke, att han hade allde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
