Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir du led på det och förkastar det alldeles.
Itite duger det! Man måste rätta sig sjelf efter
lifvet och inte tvärt om; gör man det, så finner
man, att det är bra, som det är, och man blir
mycket nöjdare med sig sjelf. Försök att hafva
litet mindre fantasi och litet mera sundt
förstånd, så skall du få se, hur bra det blir! Tänk
på det!»
Han klappade henne på handen och gick ut,
sjelf förvånad öfver, att han utan förberedelse
kunnat säga detta, som han egentligen aldrig
tänkt på, så bra.
»Kälkborgare!» mumlade Signe efter honom
med en föraktlig blick.
Så började hon åter att läsa i sin bok. Det
var den pjes, hon sista gången uppträdt i, och
det var öfver sin roll, som hon gråtit.
Den första tiden de varit gifta, hade Signe
känt sig jemförelsevis lycklig. Hon hade erfarit
en kroppslig tillfredsställelse, en vederkvickelse
af obestämda sinliga begär, som för en tid varit
nog att fylla hela hennes existens. Och denna
tid hade hon känt något liknande kärlek för sin
man. Men så hade husliga bekymmer och
omsorger tillkommit och väckt hennes afsmak för
hela det äktenskapliga lifvet; och Brunner hade
allt mer och mer framträdt i sin
transformation af äkta man. Då hade hon återgått till
sina minnen, — i tankarne lefvande om och om
igen den korta tid, som hon nu mindes som
sin enda verkligt lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
