Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle gå nu med det samma, än mindre, hvart
hon skulle gå, men hon kände ett behof af att
företaga något, som kunde öfvertyga henne sjelf
om hennes frihet.
Då stannade hon plötsligt och tog sig med
en rörelse af smärta och bäfvan för bröstet. —
Hon hade erhållit en påminnelse, som dref allt
blodet till hennes hjerta, kom hela hennes mod
att svigta. Blek och darrande sjönk hon ner
på en stol och stirrade framför sig i magtlös
förtviflan.
Hon hade ju icke längre blott sig sjelf att
tänka på, — följderna af hennes handlingar
drabbade ju numera icke blott henne utan äfven
det barn, som hon bar inom sig! För första
gången erfor hon det förfärliga ansvaret af ett
annat lif än sitt eget, och hon kände sig
tryckas till jorden deraf. Hon anade, såg i
ett ögonblick, hur detta ansvar ständigt skulle
följa henne, förlamande och nedtyngande,
drabbande henne med tvifvel och ånger.
Det var, som om ett nytt ljus kastats öfver
hela hennes lif; allt hvad hon hittills upplefvat,
föreföll som ett intet, idel barnsligheter mot
detta. Hon hade ju endast lekt sig genom lifvet,
lekt, att hon var olycklig, lekt, att hon gift sig
med en man, som hon icke älskade, kastat bort
sig sjelf i barnsligt trots, — tills hon nu fann,
att hon lekt sig in i den fruktansvärdaste
verklighet!
Nej, man kastar icke ostraffadt bort sig sjelf!
Minnet af förmiddagen stod åter framför
henne. Hon såg Volmers böjda, framåtlutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
