Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intet svar. Han öppnade dörren och gick
in. Köket var tomt. Mumlande något för sig
sjelf, gick han fram till barnkammardörren,
öppnade den och ropade hårdare: »Kristin!»
Midt på golfvet i barnkammaren stod fru
Holm med den nyfödde på armen, och rundt
omkring henne trängdes tre .små barn med
undrande blickar. Bakom dem stod Kristin.
Då barnen fingo syn på fadern, rusade de
fram till honom, ropande om hvarandra:
»Pappa, — pappa, — vi ha fått–––––––––»
»Ja, — ja, — jag vet! Men håll då inte ett
sådant förfärligt väsen! Kristin, — jag går ut
ett tag, — skulle doktorn komma före mig, så
säg honom, att jag snart kommer hem.»
Kristin’följde honom ut i köket.
»Jag skulle be herrn att få pengar till smör!»
»Pengar, pengar! Aldrig är det då annat!»
»Ja, — jag äter inte upp dem!»
»Se här! Men låt det räcka en smula också!»
»Nå, nå, lagom !» hörde han efter sig,
då han stängde tamburdörren-.
Dä han kommit ner på gatan, slog han upp
rockkragen och stretade sig fram mot vinden,
som dref den våta snön i ansigtet på honom.
Så gick han på måfå, kännande ett behof af att
uttrötta sin kropp, men utan att kunna gå ifrån
de dystra tankar, som ansatte honom.
Njuter man en stilla, sorgfri lycka, är det en
tillfredsställelse att vara tacksam mot den gud,
som man dyrkar; lifvets stora olyckor äro egnade
att uppväcka denna fanatism, som förr i tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
