Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
all möda att få bokstäfverna att stå still för sina
ögon.
Det var från en lagkarl i Stockholm. Det
underrättade honom om Volmers frånfälle, och att
denne i sitt testamente insatt Signe till sin uni- i
versalarfvinge.
Brefvet föll ur hans hand, men hastigt böjde
han sig ner, tog åter upp det och genomläste det
ännu en gång, dröjande vid hvarje ord för att
riktigt insupa vissheten om sin lycka.
Och då, när intet tvifvel mer var möjligt, när
han så att säga hade sin lycka i händerna, kom
med förnyad styrka öfver honom denna fruktan,
en ångest för att allt skulle försvinna lika hastigt,
som det kommit. Ty nu hade han fått sina ögon
öppnade, nu såg han tillbaka på den senare delen
af sitt lif som en tid af vanvett och förhärdelse.
Hans synd framträdde stor och förfärlig för hans
blickar, och bäfvande för att straffet nu skulle
följa, hårdt och förkrossande, sjönk han ner på
knä och utbröt i tårar och böner. Han släpade
sig på knä, tigde om förlåtelse, kallade sig sjelf
den största usling på jorden, gjorde sig så ringa
och eländig, han kunde, gömde sig i sin egen
syndfullhet och ovärdighet, rädd att visa den
minsta skymt af sjelfuppskattning, som kunde stöta
tillbaka den himmelska barmhertigheten. Ledd af
sin kristliga instinkt, sade han sig, att, ju mera
oför-tjent nåden vore, dess beredvilligare kom den, —
att de största syndarne äro närmast Gud.
Detta utbrott lugnade honom. Frid och
jemn-vigt började återvända i hans sinne. Han reste
sig från sin knäböjande ställning och började gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>