Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var gjordt, kände han sig såsom en ny menniskä.
Det var, som om han fullkomligt sköljt bort
spåren af det förflutna, och med ett leende på
läp-parne gick han sakta och öppnade
sängkammardörren.
10.
Brunner liknade en gång sitt lif vid en
vandring öfver ett högt berg, och han använde
denna liknelse i en predikan, — naturligtvis i tredje
person.
»Först hade han vandrat nere vid bergets fot;
ängarne stodo fulla af blommor, bäckarne sorlade,
träden susade, och fåglarne sjöngo. Det var den
ljufva, oskyldiga barndomstiden. — Sä hade
vandringen uppför berget börjat. Hvilken upplyftande
känsla att höja sig från dalens lugna, men
måhända något kvalmiga sköte! Vindarne blåste
friskare, lungorna fylde sig med en renare luft,
barrskogen stod hög och allvarlig, talande manande,
högstämda ord. Det var ungdomstiden med sitt
uppåtsträfvande hopp, sina högstämda känslor. —
Men allt brantare blef stigen, skogen glesnade,
träden krympte samman, försvunno, kölden tilltog,
vinden blåste skarpt, upprörande ett dystert,
enformigt haf af ljung, — bara ljung, så långt blicken
nådde. Och vandraren blef allt tröttare och tröttare.
Ljungen försvann, äfven den, nakna klippspetsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
