Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag begär ingenting sådant af dig, det vet
du mer än väl!» fortsatte han, i det han åter
började gå af och an i rummet.
Det föreföll honom lättare att tala
gå-ande. Denna rörelse eggade upp honom, och han
fann en fördel i att kunna slunga ut orden mot
henne för hvar gång, han gick förbi. I en kamp
öga mot öga, en kamp med blickar mer än med
ord, ett tyst, förbittradt envig, kände han sig
der-emot svag och osäker.
»Men din sjukdom bör dock icke hindra dig
att taga vård om dina barns andliga uppfostran,
... att uppföda dem i tukt och Herrans
förmaning! . . . Men äfven det försummar du, ... du
uppfyller icke en moders heligaste pligter,... du
läser icke ens bönerna med dem, ... lär dem att
hänvända sina unga hjertan till Gud, . . . och
pigorna få godtgöra din försummelse, . . . om det
faller dem in! . . .»
»Jag kan icke lära barnen, hvad jag sjelf icke
tror,» svarade Signe kort och utmanande.
Brunner tvärstannade och stammade, som om
han icke förstått orden.
»Hvad, — hvad du sjelf icke tror?
Hon fortsatte som förut.
»Nej — jag tror icke mera på allt det der,—
jag är rädd, att jag aldrig gjort det. Jag har tegat
och tegat, — åh, allt för mycket, — men jag har
också tänkt mycket under alla dessa år, — ja,
tänkt! Det får man ju inte, — bara tro! — Jag
hatar allt det, som du och ni andra ligga på knä
för och tilbedja, — jag hatar denna Gud, som ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
