- Project Runeberg -  Högre uppgifter. Berättelse /
157

(1884) [MARC] [MARC] Author: Tor Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig mot rutorna, och lindens grenar rasslade som
ett skakadt benrangel. Då tydde hon för honom
detta höstens plundringsraseri, lärande honom, hur
vi sjelfva så skola aflöfvas, härjas, beröfvas alla våra
gröna förhoppningar, våra spirande begär, för att
stå som nakna träd om hösten, såsom förtorkade
kors, talande om lifvets fåfänglighet, om lidandets
frälsning, sträckande förvissnade armar upp mot
höjden. Hon lät honom höra den vrede Gudens
röst skälfva i stormen, ryta i åskan, sopande bort
all jordens tomma glans och förrädiska skönhet,
utgjutande sin vredes skålar i regnets syndafloder.
Men alla himmelens floder kunde dock icke skölja
jorden ren från all den synd, som klibbar fast vid
den, det behöfdes floder af tårar dertill, tårar bittra
som utgisslade blodsdroppar, tårar sådana som dem,
Jesus grät på Gethsemane; — det var blott genom
ångerns och förtviflans tårar, som menniskan kunde
skölja sig ren från syndens herravälde, frigöra
själen från stoftets tunga fjettrar.

Det förnyades, under de kalla, hvita
vinter-dagarne, då snön låg som en mur omkring dem,
då skogen tyngdes af hvita massor, och
bergstopparne blånade i den frusna luften som ispiggar.
Det var dock den bästa tiden för Signe, den
tid, då hon kände sig närmast Gud. Hennes
tankar blefvo lugnare, hennes ord mildare och
förhoppningsfullare. Naturen var död, och
hjer-tat kunde uteslutande hänvända sig åt Gud. Dock
måste man vara på sin vakt, ty under snön och
isen slog ännu jordens hjerta, safterna sofvo men
blott för att förnyade vakna upp, vilddjuret låg
blott i dvala, samlade krafter, och man kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:07:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hthogre/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free