Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sades, hörande sin sons torra, färglösa stämma
framsäga ord, som föllo ned på henne med ett
takdropps frätande regelmässighet.
Då predikan var slut, kom Brunner och
förde henne in i sakristian. Han såg ut, som
om en förfärlig tyngd blifvit lyftad från hans
bröst.
Då de kommo in i sakristian, var Erik
ensam der. Han stod och såg ut genom det lilla
fönstret och vände sig icke om, då föräldrarne
kommo.
Utanför i kyrkan spelade orgeln slutpsalmen,
och kyrkogården fyldes af pratande grupper.
Då Brunner fört Signe till en stol, gick han
fram till sonen, drog honom till sig, fattade hans
motsträfviga händer och kramade dem, i det han
utbrast med en af rörelse kväfd stämma:
«Gud välsigne dig, min son, — du har i dag
gjort din far den största glädje, han ännu kunde
erfara här på jorden!»
Det ryckte smärtsamt i Eriks ansigte, men
han lät utan motstånd trycka sig i faderns
armar.
Dörren öppnades, och komministern kom in.
Brunner gick bort i en vrå och snöt sig för att
dölja sin rörelse. Komministern gick fram till
Erik med utsträckt hand, men då denne vände
honom ryggen, drog han den tillbaka utan att
förändra en min, och sade vänd till Brunner.
«Jag gratulerar!»
Erik knöt händerna, — men Brunner kom
åter fram ur sin vrå och kramade komministerns
hand med öfverströmmande tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
