Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
valde dikten, Ulfstjerna — din son väljer gärningen,
ödmjuka dig!
ULFSTJERNA.
Det är icke hans gärning, han har icke velat
den. Det är ni, som påtvungit honom den.
REBACK.
Du misstar dig. Hans var tanken! Han visste,
hvad han underkastade sig. Tror du man drifver
slaktoffer till sådant?
Vet du hvad jag kände den dag, han kom till
mig? I åratal ha vi kämpat, en tyst, förtviflad,
hopplös kamp, i mörkret, ständigt vikande,
undanträngda från plats till plats, ropande vårt: nej!
som ingen hörde, kännande trycket växa från alla
sidor — utan dager, utan luft. Då kom han och
visade på gärningen, gärningen, som skrek högt
mot skyn, väldigare än tusende ångestrop, och då
kände jag, att dagen bröt in, röd och hotande, men
dock dagen. Och jag tänkte: vårt land är i nöd,
vårt land fostrar åter hjältar!
ULFSTJERNA
reser sig, ser p& honom med hätska blickar.
Ditt land! Med hvad rätt kallar du det ditt?
REBACK.
Därom må mina gärningar döma.
ULFSTJERNA.
Och döma äfven. En främling är du, aldrig
blir du annat. Vårt språk kan du taga, våra seder,
våra pengar, vår konst, vår vetenskap, men blodet
kan du icke taga, du är och blir dock — juden 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
