Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra midt öfver slätten med de spetsiga
tornspirorna, hade de trängt i hop sig till byar,
under det de glesnade ju längre bort från dem
de kommo, så att det såg ut som om de från
alla väderstreck voro stadda på vandring in
under korsets hägn.
För svalorna, som kretsade högt uppe i
luften, måtte hela slätten hafva tett sig som
en stor, brokig lappmatta, utbredd mellan den
omgifvande. skogens höjningar. Men det var
en matta, hvars färger skiftade allt efter som
året skred fram; från den svarta, fruktsamma
myllan och vårbroddens spirande grönska till
midsommarens mättade, färgrika yppighet, som,
bränd af en allt hetare sol, mörknade, gulnade,
rodnade, tills den mogen föll för lien, och den
gråa barjorden började skymta fram mellan
trasorna af sin utnötta sommardrägt. Och
utmattad af sin slösande gifmildhet, föll slätten i
vinterdvala, dragande snöns hvita lakan väl
öfver sig för att skyla sin nakenhet. Och dä,
när allt var jemnstruket, hvitt i hvitt, fick den
något af en heds kala ödslighet, och den tomma
rymden tycktes vidga sig, blifva ändlös.
Ar efter år vände sig jordens yta tungt
under plogen, öppnade sina fåror, mottog sin
sådd och gaf sin skörd. Ar efter år
bearbetades den af ett slägte, hvars hela tillvaro vuxit
samman med den, ett ihärdigt, säfligt slägte,
hvars lif släpade sig fram i enahanda kretsgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
