Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Johannes sjelf fick icke veta orsaken
till sitt bortsändande; dock förstod han, att han
hade madam Olson att tacka derför, — han hade
länge *i henne anat en fiende. Men han gjorde
intet motstånd, underkastade sig’villigt allt, hvad
man beslöt om honom. »Han fick väl vänta,
tills hans tid kom, — och att den en gång skulle
komma, det visste han ju nu!»
Han lefde numera blott i denna framtid,
han besatt den i inbillningen; och tanken på
den gjorde honom likgiltig för det närvarande,
lät de dagar, som voro, spårlöst glida förbiy
hans sinne. Den gaf sin färg åt allt, blef den
norm, efter hvilken han uppfattade och bedömde
allt. Det var många år att vänta, det visste
han, och han sammanträngde alla sina krafter
i denna väntan, fäste sin blick på det aflägsna
målet med en seg ihärdighet, som om han
deri-genom, genom kraften af sin vilja, ^kulle kunna
draga det närmare sig.
Så förgick ett år utan att han hörde något
från Olsons. Då kom denne en dag sjelf på
besök. Johannes var ute på marken vid hans
ankomst, men då han kom hem till middagen
igenkände han hästen och trillan, som stodo
väntande på gården. Han var ett ögonblick
obeslutsam, om han skulle gå in, han erfor en
viss beklämning vid tanken på att han skulle
möta fadern. Så beslöt han sig för att vänta
ute på gården. Han gick fram och smekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
