Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lät sin blick länge hvila på Metta, som icke
vågade se upp från sitt arbete. Men Johannes
såg hans blick, och trots hans beslut att vara
lugn, knöto sig hans händer konvulsiviskt. Men
så såg han hånfullt efter den bortridande och
tänkte: Vänta, det blir väl min tur!
Afven madamen hade uppfångat blicken,
och den uppväckte hennes förtrytelse. — Hon
kände lust att ropa efter honom: »Du tittar
inte dit, min unge herre, för då får du med
mig att göra.» Hon gjorde det visserligen icke,
men i stallet gaf hon luft åt sin förargelse i
följande monolog:
»Är det karl det der!» mumlade hon i det
hon med föraktliga blickar mönstrade den
bortridande. »Se bara sådana ben han har, de
a, gud förlåte mig, inte så tjocka som min
arm, och så skäms han inte att ta’ på sig
sådana der ridbyxor heller, gud bevars, för att
riktigt visa eländet. Fy tusan, så’n ömklighet!
Jag skulle vilja se den der, om man satte något
ordentligt arbete för honom, — jag slår vad om,
att han skulle blöda näsblod om en halftimme.
Och tror ni inte, att han anser sig för något
riktigt fint ändå, tror ni inte att det fins flickor
som a nog dumma att springa efter honom.
Jo, gudbevars, jag känner till det der jag. Men
det säger jag då, att inte vill jag se de barn,
som han far, om han blir gift en gång, ja, ja,
inte annars heller, för de stackrarne fa väl ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
