Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade högt: »Nej, det är omöjligt!» och efter en
stund med bestämd röst och en afgörande
nick-ning på hufvudet: »Jag är tokig!»
Och med en obeskriflig lättnad kände hon
sin misstanke dunsta bort, utan att göra reda för
sig, om hon icke med våld förjagade den.
Men hon beslöt i alla fall att hafva ögonen
på flickan.
* *
Metta hade dock fått en bundsförvandt, som
skickligt förstod att afleda madamens misstankar.
Det var Johannes. Han gjorde allt för att gynna
hennes kärlek, han underlättade hennes möten,
slätade öfver hennes oförsigtigheter, stod alltid
skyddande mellan henne och modern. Hon
hatade honom för detta bistånd, hon föraktade sig
sjelf för att hon fegt tog emot det, det uppfylde
henne med vämjelse och afsky, det förbittrade
hennes kärlek, blandade malört i dess hemliga
njutningar, och dock tog hon emot det, kastade
det icke skymfligt tillbaka i hans ansigte, ty hon
hade en känsla af, att hon en gång för alla
öfver-lemnat sig magtlös i hans våld, och för hvar
dag som gick omslöt hans välde henne allt
fastare.
Johannes såg, hur förhatlig hans hjelp var
henne, och han fann en bitter njutning i att
tvinga den på henne. Det var hans hämd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
