Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han egnade sitt lif? Och nästan med ursinne
kastade han sig åter öfver arbetet, för att
förjaga detta smygande tvifvel, som haft icke ville,
icke vågade gifva fäste. Han kastade det med
förbittring ifrån sig, och dock fans det ständigt
der, det var det som låg på botten af hans
lidelse, gaf den näring och ständigt förnyad
styrka.
Ty i lidelsen ligger ofta doldt ett tvifvel
om värdet hos det, som man åtrår.
Så småningom gick dock krisen öfver,
upphetsningen efterlemnade afmattning och med
afmattningen återkom lugnet. Tviflet förlorade
allt mer sin karakter af tvifvel, blef förvillande
likt tro. En dag tog han en öfversigt af ’sin
affärsställning och såg med förskräckelse, hur
invecklad den var; det föreföll honom som om
han en tid lidit af en sinnesförvirring, från
hvilken han dock nu, gud ske lof, tillfrisknat.
Men det dröjde flere dar, innan han kunde
hemta sig från sin förskräckelse, och först efter
en tids försigtigt manövrerande kände han sig
åter på fast mark, och kunde egna sig åt sitt
arbete, lugnt, metodiskt och beräknande som förr.
Och att han nu var riktigt frisk igen,
märkte han derpå, att han allt mera sällan
såg de der ögonen, tills de slutligen alldeles
voro borta.
Det var samtidigt som hans son åter
började intaga ett allt större rum i hans tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
