Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckande sig tätt intill honom. Hennes ansigte
var doldt i förklädet.
»Förlåt, goa patron, jag ska’ aldrig mera, —
men jag kan inte skiljas från barnet, jag håller
så grufligt mycket af honom, och hur ska’ det
gå med den lilla stackarn, om jag —’—»
Hon lade sig allt tätare upp mot honom,
under det hon snyftade och jämrade sig.
^ Karr satt först alldeles öfverraskad och
såg på henne med osäkra blickar, tills han
med ens häftigt gjorde sig lös och reste sig upp.
»Det tjenar ingenting till,» sade han hårdt. .
»Det blir som jag sagt. Du kan gå nu.»
Karin reste sig långsamt. Hon var mycket
röd i ansigtet — men der märktes inga spår af
tårar. Hon stod en stund och följde honom
med ögonen, der han gick af och an på golfvet.
»Patron vill då verkligen?»
»Ja, har du hört!» svarade Karr och
stampade otåligt i golfvet.
Då tog hon sedlarne på bordet, såg pä
dem och funderade ett ögonblick, knäppte
der-efter upp ett par knappar i lifvet och stoppade
sedlarne i barmen, under det hon sneglade bort
åt Karr. Derefter gick hon långsamt till
dörren, stannade ännu en gång och såg frågande
på honom, men då han vände henne ryggen,
öppnade hon den och gick.
Tidigt den följande morgonen begaf hon
sig af. Hon tycktes till det sista hafva väntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>