Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålunda växte Axel upp. Med åren
framträdde allt mer något häftigt, otygladt i hans
karakter, det var öfvermått i allt hvad han
företog sig, öfvermått i hans sQrg och glädje,
i hans lekar och i hans tankar. Han var icke
svår att sysselsätta, den minsta småsak kunde
uppväcka en stormande glädje hos honom,
men han måste alltid hafva nytt, alltid ombyte.
Och hans lekar spredo alltid förstörelse och
förderf omkring sig, hvad som kom i hans
händer var med detsamma tillspillogifvet. Dock
låg häri aldrig någon medveten elakhet eller
grymhet, han gjorde det utan att veta deraf,
utan att tanken derpå kastade en enda skugga
öfver hans öppna, ljusa barnansigte. Och han
behöfde blott le sitt glada, soliga leende, som
kom ögonen att tindra och gräfde gropar i
kinderna, for att vinna alla för sig, släta ut
spåren af sin omedvetna grymhet och eröfra
till och med sina offer.
Hans väg i huset var alltid betecknad med
spillror af sönderslagna föremål, hans leksaker
voro i trasor samma dag han fatt dem;
rabatterna i trädgården plundrades obarmhertigt af
hans små gropiga händer, ty han kunde icke se
en vacker blomma utan att rycka upp den och
ögonblicket derpå glömma den och kasta bort
den. En dag fick han se några barn, som
höllo på att leka trädgård, gräfde och
planterade och sådde i en sandgrop ; han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
