Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddhåga. Och på samma gång något som
liknade afundsjuka.
Och ibland riktigt skrämde honom den
lille. Han brukade hvarje födelsedag få
penningar af fadern, som han sjelf fick lägga ner
i en sparbössa, som denna hade i sitt förvar.
Men en födelsedag, — Axel var då nio år
gammal, — befans det att sparbössan var spårlöst
försvunnen. Der blef ett strängt förhör, och
slutligen förmåddes Axel att bekänna, att då
han några dagar förut fatt höra en saga om
en liten prins, som var så rik, att han kastade
smörgås med guldstycken, han sjelf fatt en
obetvinglig lust att försöka detsamma med sina
pengar. Och så hade han tagit sparbössan,
slagit sönder den och gått’ner till sjön, och–
Längre hann han icke, då Karr fattade
honom i armarne och ruskade honom med hela
sin styrka, i det han utbrast:
»Du menar väl inte, att du kastat
pen-garne i sjön!»
Den lille blef förskräckt och började gråta.
»Jag kastade smörgås med dem,» snyftade
han, »men — men det gick — så, — så illa —»
Karr släppte honom, och satt en stund
alldeles handfallen, utan att kunna säga ett ord.
»Allihop?» frågade han slutligen tonlöst.
»Ja-a!» snyftade Axel.
Karr betraktade honom häpen. Det var
honom ofattligt detta, men han kände, att här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
