Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu hunnit slå det första slaget, hade hon
rusat fram och ställt sig framför honom. Hela
hennes kropp darrade, och i det hon skakade
de skälfvande händerna mot honom, skrek hon
hotande:
»Våga dig bara — Johannes!»
Karr ryckte till vid detta namn, och tog
ovilkorligen ett steg tillbaka. Ett aflägset minne
trängde sig plötsligt på honom, minnet af en
dag, då han på samma sätt sett modern stå
hotande och ursinnig framför sig. Det sväfvade
för honom, att det kutide vara ett samband
mellan dessa händelser, men han kunde icke
finna på hvilket. Men hans vrede var borta,
han kastade käppen ifrån sig, vände sig bort
och gick åter ned för trappan och in i sitt
rum. En djup nedslagenhet började nu i stället ^
bemägtiga sig honom, han kände sig så
förfärligt, tröstlöst sorgsen, — allt, hela lifvet
föreföll honom så tomt, så värdelöst, så uselt, att
han helst skulle velat lägga sig ned och gråta.
Men han kände, att han icke hade några tårar.
Så kom han att tänka på barnet, och en
häftig ångest grep honom. Tänk om den lille
nu skulle blifva rädd för honom, tänk om han
i denna stund lärt barnet afsky sig! Nej, allt
annat hellre än det, — han kände i denna stund,
att om barnets tillgifvenhet togs ifrån honom,
skulle han icke kunna härda ut i all denna
tomhet. Dess kärlek måste han behålla, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
