Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattade med. Och likaså under de följande
numren, — det var icke som han väntat sig. Han
såg på Axel, och märkte, att han smålog
bekant åt sångerskan som var inne på scenen;
då faste han åter blicken på henne, och nu
hade hon fått som en gloria omkring sig. Han
undrade, om Axel älskade herine.
Så småningom försjönk han dock allt mer
i sig sjelf. Det var en tanke, som uppfylde
honom med en alldeles ny känsla, — och det var
den, att han, så obetydlig, så tölpig och tarflig,
som han satt der ibland alla dessa menniskor,
dock skulle kunnat se dem alla vid sina fötter,
om de blott vetat, hvad han visste. Detta
medvetande, medvetandet om hans penningars
magt böljade berusa honom.
Han märkte, att Axels vänner »lade an
på honom»; de anhöllo att fa säga farbror,
omfamnade honom, tömde det ena glaset efter
det andra med honom, troligen i förhoppning
att få det nöjet att bära honom hem. Han
kände, hur mycket öfvermod och missaktning,
som låg i deras sätt, men han skrattade blott
inom sig åt, att de icke anade, att han
genomskådat dem.
Men på en gång började hans tankar
grumla sig, det surrade för hans öron och han
urskiljde intet tydligt omkring sig.
Besynnerliga fantasier jägtade hans hjema. Det kom
plötsligt öfver honom ett ursinnigt begär att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
