Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karr vände sig bort och sade nästan
ohörbart, som om han varit rädd för sina egna ord.
»Och om jag sjelf ville njuta af dem.»
Axel gjorde ett försök att le, men leendet
torkade bort, då han mötte faderns blick. Det
var ett uttryck af gubbaktig lystnad deri, som
verkade obehagligt på honom. Han längtade
efter att fa slut på samtalet.
»Gud bevars, ingen skulle unna dig det
bättre än jag. Jag tviflar bara på, att du kan
det. Ser du, jag tror för min del, att det nu
en gång är på det viset, att det fins menniskor,
som kommit till verlden för att arbeta, och
andra för att njuta. Fan vet för resten, men
underligt är det! — Du vill således inte?» afbröt
han sig.
Men Karr svarade icke, han tycktes icke
ens hafva hört frågan.
»Godt, skyll dig sjelf för följderna!»
»Vill du gå in och lägga dig i min säng,»
fortsatte han derpå i sin vanliga ton, »jag lägger
mig här ute på en soffa.»
»Nej, låt mig stanna här!» svarade Karr
afvärjande.
»Som du villl Ja, god natt då! Sof godt!»
Han tog ett ljus och gick in i det inre
rummet, hvars dörr han stängde efter sig.
Då Karr blifvit ensam, började han att gå
af och an. Han kunde icke tänka på att lägga
sig, han kunde icke ens vara stilla, så var hans
blod i uppror, så bultade hans tinningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
