Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INLEDNING.
Luften (Atmosferen).
Jorden är omgifven af ett luftlager, hvilket
all-mänt benämnes atmosfer och anses sträcka sig minst
7 mil utomkring densamma. Atmosferens
hufvudsak-ligaste beståndsdelar äro tvenne mekaniskt
sammanblandade gaser, kallade syre och qväfve nemligen 21
delar af den förra och 79 delar af den sednare i mått
(volum) räknadt. Uti vigt åter utgör qväfvet 3 1/2 del
mot en del syre. Dessutom innehåller atmosferen
kolsyregas till 1/1000 och vattengas eller vattenånga till
10/1000 à 15/1000 af sin volum, båda dessa gaser varande
åter hvar för sig kemiska föreningar den förra af kol
och syre och den sednare af väte och syre. Det
utmärkande hos såväl atmosferisk luft som andra gaser,
i motsats till fasta och flytande ämnen, är deras
inne-boeude sträfvan att intaga allt större och större rum,
hvilket man kallar deras utvidgningsförmåga
(expansionskraft). De äro äfven i hög grad sammantryckliga
(elastiska) och följa i båda fallen den bestämda lagen
att deras täthet och spänstighet växa i förhållande
som deras volumer minskas och tvärtom.
Om t. ex. en viss volum luft sammantryckes till
1/2, 1/3, 1/4, blifver dess täthet och med detsamma den
kraft med hvilken den sträfvar att utvidga sig 2, 3, 4
gånger så stor.
Alla kroppar hafva den egenskapen att draga
hvarandra till sig (attraktionskraft). Dock förmärkes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
