Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bränning af 1 U ved endast kan tillgodogöra 2588 à
2700 värmeenheter, men vid cokes 4850 och vid
stenkol 4500 å 5500 för samma vigt [1].
Förbränning i den mening vi här behöfva betrakta
den, är en kemisk företeelse som eger rum vid den
innerliga föreningen mellan brännmaterialiernas kol och
luftens syre, hvarvid icke endast värme utan äfven
låga utvecklas. Uti eldstäder i allmänhet kunna kolet
och syret ingå tvenne föreningar, hvarvid förbränningen
blir antingen fullständig eller ofullständig. I förra
fallet förenar sig kolet med 2,6 6 gånger dess vigt syre
och hvarvid såsom produkt af förbränningen bildas
kolsyregas, och i det sednare med endast 1,33 gånger
dess vigt syre, hvarvid koloxidgas utvecklas.
För brännmaterialiernas fullkomliga tillgodogörande
fordras derföre ett fullt tillräckligt tillträde af frisk
luft och derefter rättad höjd af bränslelagret. — För
vinnande af detta ändamål är det ock, som eldstäderna
äro försedda med rostgaller af jern, på hvilka
brännmaterialet hvilar och emellan hvars öppningar luften
underifrån får tillträde till bränslet [2]. Till
undanskaffande af den förbrukade luften äfvensom till
åstadkommande af det för en liflig förbränning nödvändiga
draget, såsom vilkor för lufttillströmmandet, tjenar å
andra sidan skorstenen. Vid eldstäder i allmänhet låter
det sig ock ganska väl göra, att genom riktigt
af-passande af skorstenens höjd erhålla ett för behofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
