Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stulta med. Så troget som en hund var han efter
mig. Och ensam som jag går här nu, var det
liksom ett sällskap — att höra honom gå där
och lalla. För se, ett märkvärdigt gehör för alla
låtar, det har han.
Så blef han då större, och då började han
att hålla sig till vallpigan i stället och ville gå
med henne. Och inte hade jag hjärta att hålla
emot, så nöjd som han var när han kom upp
till fäbodarna.
Herrn kan nog inte förstå det; men jag har
också varit vallpojke i mina dar och vet hvad
det är. Ensamt ä’ det, men leds gör man inte.
Man blir så glömsk där oppe.
OLOF
undrande.
Glömsk?
ANDERS.
Ja, man blir så glömsk I Och jag tänker
mig att det är väl det som passar för honom,
stackare.
OLOF.
Så du talar 1
ANDERS.
Jag kan bara tala som jag förstår. Och vi
har liksom litet förstånd på sådant här uppe.
För här gå nog flera sådana som han, men inte
spotta vi på dem för det, och någon skam tycker
vi inte precis att det är.
OLOF.
Ingen skam?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
