Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—JlflrO X onft/—
om det stora, ännu oupptäckta landet i norr, fjällens
och de öde viddernas, midnattsolens och den hvita
vinterns land.
Richard Bergh närmar sig denna natur på diktens
och fantasiens väg. Liksom en klockas djupa klang,
äfven då den ringer in dagens öden, är fylld af
minnen och af forntid, så fylldes för honom de djupa
färgackorden och de stora formerna, som
uppenbarades för hans öga, af minnenas lif, af fjärran, mystiska
sagobilder. Så målade han sin Visbytafla (1894)
med de gyllene drakskeppen styrande ut på sagans
djupblåa haf, och ett par år därefter »Riddaren och
jungfrun». Bredt och dekorativt hållen och fylld af en
betagande sagoromantik är den förra dock icke,
enligt mitt omdöme, fullt lyckad. Konstnären behärskar
ännu icke helt den nya tekniken och han har icke
lyckats sammanfoga motsatserna till enhet. Taflan
sönderfaller för mig i tre delar: förgrunden med sin
mäktigt behandlade terräng — taflans yppersta parti —
det mörka, brusande hafvet, och himlen, som står ljus
och blek däröfver. Detta är icke sedt på en gång,
det förefaller som om det direkta naturstudiet icke
blifvit fullt omsmält i fantasien.
1 »Riddaren och jungfrun» däremot, ett af
konstnärens hufvudverk, är allt genomströmmadt af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
