Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i porträttet af fru Bonnier, liksom i det han år 1894
målade af sin andra hustru, född Winkrans, och som
finnes i nationalgalleriet i Kristania, står
personskildringen tillbaka för hvad man skulle kunna nämna:
färgpsykologien. I det förra är denna mycket intressant
och för öfrigt utsökt vacker i sin något exotiska
anstrykning, sin stämning af drifhus. Den nedre delen
af taflan särskildt är som ren målning något af det
yppersta och originellaste som konstnären någonsin
frambragt.
Och så komma vi till hans båda senaste verk,
som i sin monumentala bredd och fulländning afsluta
och omfatta hans produktion hittills. De äro sins
emellan mycket olika och gifva uttryck åt de skilda
sidor af hans väsende, som jag i det föregående sökt
att framhålla: den realistiske skildraren, iakttagaren
och tänkaren — stämningsmänniskan, diktaren och
drömmaren. Det är den stora gruppbilden af
»Konstnärsförbundets styrelse» med dess mästerliga
karakteristik af alla de män, med hvilka han närmast
samverkat under sitt rika och fruktbara arbetslif, dess fasta
och klara teknik, dess ända till illusion drifna
återgifvande af såväl det väsentliges som det tillfälligas, lifvets
och stundens realitet. Det är ett den fulla
mognadens, själfbehärskningens och den målmedvetna viljans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
