Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spåren af de hädangångna dagarna täckte jag med
spåren af mina dagar. Ack, blott våra verk äro
våra rätta barn, men våra barn af kött och blod
vilja icke kännas vid våra verk. De otacksamme,
de vänta blott på att vi skola sluta, för att de må
börja på nytt och göra om hvad vi gjort. Alla
vilja begynna, ingen vill fortsätta. I våra barn
fostra vi våra domare. Hvarför arbeta vi, hvarför
bygga vi mödosamt upp en byggnad af våra
nätters planer och våra dagars verk? Blott för
att gifva våra efterkommande något att ändra.
Hvad är vår rätt, — blott en förgången och en
blifvande orätt!»
Och åter suckade den gamle.
Men Ung-Hans stirrade på honom, och han
visste icke längre, hvad som var dröm och hvad
som var verklighet. Men så lekte ett listigt leende
kring hans mun, och försiktigt som den hvilken
lägger en snara, sporde han:
»Om slottet där är ditt, hvad är då den sköna
ägarinnan af slottet?»
Den gamle svarade:
»Hvarför säger du icke namnet; du menar
den sköna Elisabeth, som ingen man kunde närma
sig utan att han måste älska henne.»
3. — T. Hedberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
