Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och missljudande. Sedan hade man vänjt sig vid
klockorna, och allt sedan den tiden hade de gjort
tjänst som getskällor. Då luften var klar och
vinden låg ned från bergen, kunde deras klang
tränga ända ned till vägen och det hade äfven
förut händt, att främlingar lockats af det ovanliga
ljudet ända upp till gården. Annars kunde det
gå månader utan att de sågo ett främmande
ansikte.»
Brynolf tolkade hennes berättelse för Villehad
och de skrattade båda åt den enkla lösningen af
gåtan.
Då måltiden var slutad, gick Villehad in i
kammaren, där gumman tillredt deras läger. Men
Brynolf gick ut för att ännu en gång se om
hästarna.
Solen hade gått ned, och bergens toppar
skimrade skönt i aftonrodnaden. Innan Brynolf
ens märkte det * själf hade han gått långt förbi
stallet. Veka tankar flögo genom hans sinne,
liksom tysta nattfåglar, kretsande öfver en stilla
vattenyta. Åter hörde han silfverklockornas klang,
denna gång helt nära sig, i själfva skogsbrynet
ofvanför ängen syntes det honom. Ditåt gick han.
Men liksom klangen förut varit gäckande
fjärran, så var nu äfven dess närhet gäckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
