Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då hon såg att han förstått henne,
försvann allt det sorgsna från hennes leende, hon
nickade gladt och liksom uppmuntrande och
började att tala med minspel och med åtbörder.
Han såg förundrad och tjusad på henne, ty
allt hos henne blef fullt af lif och uttryck, allt
talade, blott icke hennes mun. De tankar, som
hon icke hade röst att tolka, blefvo lefvande i
hela hennes gestalt, och detta lif syntes honom
rikare och skönare än det talade ordets.
Han förstod, att hon sporde honom hvarifrån
han kom och hvart hans väg gick. Då visade
han först mot norr, där himlen ännu var ljus
öfver skogen, vände sig så om och visade bort
öfver de höga tinnarna, som rodnade liksom skyar
i luften samt pekade på korset på sin skuldra.
Och hon nickade att hon förstått honom.
Så sporde hon, hur han funnit vägen dit upp.
Då visade han på getterna, som betade nedanför
branten och gjorde ett tecken som då man ringer
med en klocka. Och åter nickade hon att hon
förstått, men hennes leende blef sorgset.
Åter sporde hon honom, om han kommit
allena. Då tecknade han åt henne, att de voro
tvenne, men att hans kamrat redan gått till hvila.
Och hon nickade flere gånger och klappade hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
