Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långsamt sankte sig solen mot horisonten
och den blåa dagern fick en svag, gyllene glans.
Böljornas hvita kammar slocknade; dämpadt men
med klarare och fullare toner sjöngo vågorna vid
de buktande stränderna, och vinden gick med
hemlighetsfullt sus fram öfver de gröna öarna.
De smögo sakta fram längs efter klipporna,
där vattnet steg och sjönk, suckande och porlande
i alla bergets håligheter; hon helt tätt intill land,
han något längre ut, iakttagande henne med
misstrogna och vaksamma blickar. För hvar gång en
våg lyfte henne, sträckte hon sig upp efter de
bleka blommorna, som växte i bergens skrefvor,
och så oförvägen var hon, att hon stundom, då
vågen sjönk, blef hängande kvar på klippväggen,
där hon hakat sig fast. Då hon lyckats gripa en
blomma, glänste hennes ögon och hennes tänder
i ett leende, och hon kastade den med en
öfver-modig rörelse till honom. Men han aktade icke
på den, hans blickar hängde oaflåtligt fast vid
hennes gestalt, som vattnet ömsom skylde och
blottade, och han följde alla hennes rörelser med
en svartsjuk uppmärksamhet.
Öfver den höga klippranden sträckte träden
sina blomstertyngda grenar och tycktes nyfiket
betrakta dem; då luften var stilla, sjönko varma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
