Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till dess natten bröt in lekte de bland de
skummande vågorna, berusade af det rastlösa dånet
och den yrande farten, än kämpande sig fram mot
vågorna, än ridande på deras skummande toppar.
Och först då mörkret föll på, sökte de skydd i
grottans inre och somnade där, ännu i sömnen
glädjande sig åt hafvets dån mot de fasta
klippväggarna.
En ny dag kom, och stormen växte. Dagen
gick, åter föll mörkret på, och alltjämt växte
stormen. Men då de den tredje dagen stego upp
till ytan, dog leendet bort på deras läppar. Ty
under den höga, kalla himmelen gick hafvet fram
med förfarande makt och med ett dån, som
förintade. Bleka, med armarna slingrade om
hvarandras lif, med ögon som lyste af skräck och
tjusning, rycktes de bort af de väldiga vågorna, som
skälfde af hejdlöst raseri, piskade deras nakna
kroppar med sitt skum och tjöto, röto, vrålade.
Ena stunden slungades de högt mot skyn, där
stormen grep dem med en kraft, som ville den
rycka dem upp ur vattnet. Och där sågo de
ett ögonblick en syn af samma måttlösa raseri,
vräkande vattenberg öfver vattenberg så långt
blicken nådde, slungande sönderslitna vattenmassor
från topp till topp, fyllande luften med en hvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
