Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller undran, men di man såg den, syntes det
som om den icke skulle kunnat vara annorlunda.
Så uppfylld hade han varit af tanken på sitt
verk, att han icke gifvit akt på sonen. Han hade
icke märkt att dennes sinne var fullt af oro, och
att hans blickar voro skygga liksom en brottslings,
eller om han märkt det, hade han tänkt att det
blott var ungdomen som sjöd inom honom.
Men den dag, då Hökstugan var fardig, kom
sonen till honom och sade att han hade en bön.
Stig Hök gladdes, ty han tänkte att sonen ville
bedja honom om något som stod i samband med
Hökstugan; och han bad honom tala öppet.
Då bad sonen, att Stig skulle lämna honom
fri; ty han ville draga bort och själf söka sin
lycka.
Stig Hök såg på sonen; hans händer föllo
tungt ned och skälfde som en åldrings.
Men sonen talade länge och häftigt, och det
var liksom dolda anklagelser i hans tal. Med sina
ord sargade han faderns hjärta, liksom en ung hök
med näbb och klor sargar de händer, som
fast-hålla honom. Och han sade, att om fadern icke
godvilligt gåfve honom fri, ville han rymma, ty
hellre ville lian dö ung än lefva sitt lif i denna
ödebygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
