Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af dessa senare äro de skulpturer, som smycka eller
smyckat byggnadernas yttre de icke minst intressanta.
Det har blifvit sagdt om den rikedom af träskulptur, med
hvilken de danska städernas korsvirkeshus höljdes i
renaissancetiden, att den är liksom illustrationen till en äfventyrsroman.
Som konstfulla knypplingar breda sig fantastiska löfverk mellan
de i olika former lagda murstensbanden, och som rankor för
spalieren slingra de sig ofta ända upp i gafvelspetsarne, medan
englar och demoner i en omgifning af blommor och guirlander
blicka fram under de utskjutande stockverken. Af denna prakt
återstår väl numera i Malmö mindre än man kunde vänta, men
minnet af hvad som brutits ned lefver ännu, och något finnes
kvar på sin ursprungliga plats [1]. Det mesta härrör från slutet
af 1500-talet. Det har väl oftast — i motsats till hvad som är
fallet i Ystad — en temligen stereotyp prägel: friserna äro af
enklaste form, de volutartade stöden för den endast ringa
utskjutande öfre våningens stockverk täckas med ett enkelt bladsnideri,
och samma löf- och blommotiv gå gärna igen å bjelkdelen, som
förbinder dem. Men äfven rikare former finnas. Friserna få
tandsnitt, den klassiska palmetten, omgifven af motiv ur den
inhemska floran, visar sig, och de bärande delarne hvila på
kragstenar, sirade med menniskohufvud, eller förvandla de
sig helt i figurer. Typerna för dessa äro hemtade ur
borgarklassen eller ur bibeln: allvarliga köpstadsmän och ärevördiga
matronor omvexla med Adam och Eva, äfven de i samtidens dräkt.
Huru ansenligt också ett korsvirkeshus med sina talrika
sniderier kunde vara, räknades det likväl under renaissancetiden
blott såsom en andra klassens byggnad: « stenhusen» togo i Malmö
liksom annorstädes första platsen i menniskornas omdöme. De
saknade nästan helt träskulptur; sandstenen, som så väl bröt de
röda murytomas enformighet, utgjorde materialet för de
dekorativa delarne. Malmöhus, rådhuset och flera andra af stadens
stenbyggnader visade väl i hufvudsak medeltidskarakter, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
