Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföra de stora, dekorativa loftsm&lningarne i riddarsalen, hvilka
längre fram flyttades till Ohristiansborg, där de gingo under i
den sista branden, och var för öfrigt under hela sin tid en
mycket anlitad porträttmålare [1]. Det uppdrag Malmö magistrat
lemnade honom utförde han 1607. Sedan Cort Snedker hemtat
«tafflen» till Malmö, begynte där omedelbart arbetet å den nya
altarprydnaden [2].
Denna altarprydnad äger en bredd nära nog som kyrkans
midtskepp och sträcker sig i höjd upp under hvalfkapporna. Å
dess sidor äro anbragta fyra flygelstycken, rikt ornerade med blad
och blommor, djurhufvuden och figurframställningar. Midtpartiet
intages nederst af en målning i olja framställande nattvarden.
På ömse sidor därom i nischer mellan kolonner med skulpterade
skaft och kompositkapitäler stå bilder af Moses och Johannes.
Kolonnerna bära ett bjelkverk med konsolartade utsprång och
ofvan detta vidtager altarets andra afdelning. Äfven denna har
i midten en oljemålning — det är korsfästelsen, som här är
framstäld — och jemte denna kolonner och kungliga
namnchiffer, omgifna af kartouschinramningar och allegoriska figurer.
Det hela krönes med ett gafvelröste, som i midten är brutet för
att lemna rum åt altarets båda öfversta uppsatser. Å dessa äro
kolonnerna aflösta med karyatider; träskulpturen å taflans
fondvägg blifver här allt finare, luftigare och mera genombruten,
figurframställningen allt rikare. Här synas icke blott de fyra
evangelisterna: äfven Paulus och Petrus hafva här sin plats, och
öfverst under hvalfvet lyfter sig en Kristusbild med en
segerfana i handen.
C. G. Brunius, som saknade allt djupare sinne för renaissancens
konst, har sagt om detta altare, att det i «prålighet öfverträffar
alla dylika konststycken i Skåne» och att det «i och för sig sjelf
är alldeles misslyckadt» [3] — ett påstående, hvars orimlighet icke
torde tarfva någon vederläggning. I viss mån måste man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
