Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Moses och Johannes [1]. Ingen skall neka, att träskulpturens
svårigheter framför allt ligga i människoframställningen, och
ingen skall heller frånkänna Stadhius blicken för ett i viss mån
individualiseradt lif och en modellering, som icke saknar vare
sig teknisk färdighet eller inspiration.
De tvenne större figurerna å altartaflan — Moses och
Johannes — visa i någon mån ett annat skaplynne än de af Stadhius
utförda. Namnet på deras mästare finnes icke antecknadt, men
utan fara för misstag torde man kunna tillskrifva dem Jacob
Kremberg i Lund. Särskildt Mosesfiguren erinrar om öfriga verk
af honom, och äfven det drag af något affekterad hållning, som
utmärker Johannes, är honom icke alltid främmande.
Hvad som efter denna redogörelse för Stadhii och
Krem-bergs andel i utförandet af altartaflan i S:t Petri kyrka återstår
för Henrik Köning är icke så mycket: större delen af det grofva
träarbetet, utsirningen af några bland kolonnerna, en del af
kartouchverket och ornamenteringen i öfrigt. Det kan efter måttet
af hans krafter vara aldrig så väl utfördt, men det berättigar
honom icke till namnet af altarprydnadens mästare, knappast
heller till den framstående grafplats, där han hvilar bakom
densamma. En dugande handtverkare och väl också en rik borgare
— det torde vara hans rätta eftermäle.
Det var emellertid under renaissancen icke tillfyllest blott
med snickare- och skulpturarbete, då det gälde en altarprydnad
sådan som den i Malmö: skulpturen fick först sin fulländning
genom målarens pensel. Den man, åt hvilken staden anförtrodde
detta värf, var Malmöborgaren mäster Peiter. Det var för tiden
ingen så liten summa, för hvilken man till honom borttingade
arbetet: icke mindre än 750 daler eller 3,200 mark — en summa
nära nog jemngod med alla de öfriga utgifterna. För detta
utförde han emellertid också de om icke ringa konstbildning
vittnande målningarna i altartaflans midt [2]. Och när denna
ändtligen 1611 stod färdig i koret, lysande i guld och silfver och en
mångfald af bjärta färger, nu tyvärr dolda under tjock oljefärg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
