Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidens omdöme om detta altare framgår af Mogens
Madsens skildring, och efterverldens torde icke falla allt för långt
från detta. Ett kritiskt öga upptäckte väl lätt bristerna: den
trefvande och osäkra figurframställningen, de ofta falska
proportionerna, det undermåliga perspektivet å reliefbilden. Men å
andra sidan visade också kompositionen i sin helhet konstnärlig
blick, och alla dekorativa element voro behandlade med en icke
vanlig teknisk färdighet. Det hela gaf en trogen bild af hvad
den tidigare renaissanceskulpturen i Lund förmådde.
Ända till 1834 stod detta renaissancealtare orubbadt kvar på
sin plats: detta år, i mycket så ödesdigert i domkyrkans historia,
såg det försvinna. Och den man, som då — i den första
framgångens ifver — redan begynt förstörelsen af det härliga
medeltida byggnadsverket, där hvarje tid rest sig sina minnen,
nedtog det icke, som han själf skrifver [1], med varsamhet: så
vårdslöst skedde detta, att hvad som icke slogs i spillror dock i alla
fall blef hårdt skamfiladt. [2] De fattiga rester, som nu finnas
kvar, äro emellertid tillräckliga för att fastslå det missvisande i
Brunii yttrande: «Denna altartafla var lika oansenlig i jemförelse
med kyrkan som obetydlig i afseende på sammansättningen» [3].
Brunii nedtagande af altaret i Lunds domkyrka var ett
utslag af hans sträfvan att återställa denna i dess medeltida skick.
Det var en sträfvan, som helt beherskade honom liksom så många
af hans efterföljare, men trots denna vågade han likväl aldrig
något angrepp mot ett annat af kyrkans renaissanceminnen:
dess predikstol. Han förutsåg och visste, att hvarje sådant skulle
misslyckas, ty icke blott var denna — såsom hans ord falla —
fordom «ansedd för ett mästerverk»: den «fäste» ännu »mångens
synnerliga uppmärksamhet» [4]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
