- Project Runeberg -  Historisk tidskrift för Skåneland / Första bandet /
28

(1901-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa brister äro försvinnande. Brunius sjelf, annars så
osympatiskt stämd mot renaissancens konst, måste framför denna
predikstol tillstå, att konstnären «nedlagt i de helupphöjda figurerna
ett lif och en värma, som endast frambringas af en mästarhand» [1].
Allt rör sig, allt lefver. De små mästarnes oförmåga af
komposition är öfvervunnen: det hela är dramatiskt enhetligt och visar
in i detaljerna ett utbildadt sinne för formens skönhet. Priset
bland taflorna tager den mellersta: korsfästelsen. Det ligger öfver
densamma något af den anda, som karakteriserar Rubens
tidsålder.

Något skriftligt vittnesbörd om det intryck predikstolen i
Lunds domkyrka gjorde på samtiden är icke lemnadt. Men om
vidden af detsamma vittna mera än nog de talrika
efterbildningarne i skånska kyrkor. Såväl till byggnad som
dekorationsmotiv erinra ofta deras predikstolar — och icke minst den i
Malmö — om domkyrkans. Hon var mästerverket, det
oupphunna mönstret. Och medgifvas måste väl också vid en blick
tillbaka, att i Johannes Ganssogs predikstol den skånska
renaissanceskulpturen nått sin höjdpunkt.

Johannes Ganssogs ankomst till Lund och det uppdrag, som
där lemnades honom, har tvifvelsutan icke af alla setts med blida
ögon. Det lefde vid denna tid i Lund en hel krets af
stenhuggare och träsnidare, och mången af dem har helt visst icke
kunnat undgå att känna sig förbigången. Om deras verksamhet
bära icke blott domkyrkans grafstenar ett talande vittnesbörd, utan
äfven de härliga skulpterade portar [2], som fordom stängde
nedgången från koret till midtskeppet. Delvis sönderslagna, hafva
de nu hamnat i klosterbyggnaden söder om domkyrkan. Under


[1] Hos Brunius, Lunds domkyrka, 275, läsas följande för författaren
karakteristiska ord: «Om man å ena sidan måste medge, att konstnären icke
vid sammansättningen gjort sig reda för kyrkans grundtal, att han helt och
hållet förbisett hennes byggnadsstil och att han slutligen sammanblandat
andeliga och verldsliga föremål: så måste man å andra sidan med glädje
tillstå att han å de fem taflorna, hvilka föreställa bibliska hufvudscener,
nedlagt i de helupphöjda figurerna ett lif och en värma, som endast
frambringas af en mästarhand.»
[2] De nedersta fälten å dessa portar äro här ofvan afbildade såsom
titelvignett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:09:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htskanel/1/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free